Innan jag åkte från solen gjorde jag ett besök på Disqus. Daniel Ha som är vd och en av de två grundarna berättar att tjänsten kom till av passion till konversation. Från att alltid hängt på olika forum, kommenterat överallt ville de ha ett enkelt verktyg för detta och skapade Disqus.

Vi provar det på Ystadsallehanda.se och gillar det. Daniel berättar att de är 9 anställda och har ungefär 60 miljoner personer som kommenterar/ månad. Jag frågar hur länge man får kalla sig för startup. Ganska länge säger Daniel och Ro Gupta, vice vd, vi kommer kalla oss det ett bra tag till säger de med ett leende. Jag inflikar att vi är 9 miljoner i Sverige, totalt. Och att de hade räknats som ett ”riktigt” företag i Sverige. De ler ännu mer.

Vi pratar lite om framtiden och tidningar. Daniel säger att de vill hjälpa tidningarna genom att ge tillbaka den delen av konversationen som har sin början i nyheterna. Det låter fint och ganska ärligt när han säger det. Folk kommer att vara villiga att betala för nyheter, det gäller bara att hitta den rätta modellen, som musikindustrin är på väg att göra, microbetalningar. Jag nickar.

Själva tjänar de pengar på VIP-konton i dagsläget men har lite andra planer för hur de ska tjäna mer. Allt finns som en flytande idé. Okej, kalla er startup ett tag till.

När jag väl hittar entrén till lobbyn på Google campus träffar Jake Hubert, pr person som jobbar med sök, som tar med mig till mitt första möte med Adam Lasnik på Sök, Vi har en halvtimme på oss och Adam visar en presentation över hur det fungerar, hur snabbt det är och berättar att den sociala sökningen hjälper din vänner hitta det du har skrivit. En halvtimme är ganska kort tid för ett möte. På Google använder man billiga servrar för att det mer effektivt i längden, både när det gäller tid och kostnad. När jag frågar hur de ställer sig till kommentarer och tweets i förhållande till att mäta relevant innehåll tittar de frågande på mig.

Överallt finns det mat, snacks, dricka det mesta organic och mycket är närodlat. På gården står det kryddodlingar som de anställda sköter och kryddorna används i det närmaste caféet på campus.

Kryddträdgården med ett bevattningssystem som hindrar vattnet från att dunsta.

När jag frågar om folk stannar kvar på företaget eller om de rör på sig får jag det uppenbara svaret, de stannar. Vem hade inte gjort det med en dinosaur på innegården?

Campus-Dino.

Miljötänket går igen i det mesta, de har egna cyklar på campus för att ta sig mellan byggnaderna, de har egen kollektivtrafik till och från San Francisco, golven är lagda för att dels ge en utomhuskänsla och dels för att reflektera så mycket ljus som möjligt för att dra ner antalet lampor. Många av mötesrummen ser ut som små tält och väggarna består av något mjukt tjockt återvunnet material som absorberar ljud och luftslussen i taket fungerar perfa.

Min guide Jordan framför ett fluffigt mötesrum.

Det är ingen som har ett eget kontor, inte ens de högsta cheferna. Man sitter öppet och jobbar med dem man behöver där och nu. När vi går genom kontorsladskapet så är det nästan ingen som använder skrivborden, alla sitter i små mötesrum, eller runt större bord. Vill man arbeta ostört kan man gå ner till soffrummet. Lite som på dagis.

Men vad händer egentligen med de 20 procenten fri arbetstid undrar jag? Tiden ska användas till något som kommer företaget tillgodo. Sedan spelar det mindre roll om det är Gmail eller hur dagens smak på den frusna yoghurten ska kommuniceras som kommer ut ur arbetstimmarna.

Vi går förbi en konstig fåtölj med rymdluva. Jag provar. En sovmojäng för dig som behöver ta en powernap. Najs.

Jag provar Metronap.

Idéer, stora och små skissas på långa whiteboardväggar. Kreativt, öppet och till för alla. Varje vecka håller grundarna ett informationsmöte med frågestund. De berättar vad som är på gång och vad som hänt under veckan. Det är fritt att fråga vad som helst, varför togs det beslutet, vad kommer att hända osv. Det verkar bra.

En av alla idétavlor.

Det finns ett gym i huset och en liten liten pool, en sån där med motstånd i så att man kan simma på väldigt lite yta. Poolen är löjligt liten men de har en badvakt. Lagen säger att man måste det om man har en pool som är djupare är 10 cm.

Dags att gå till nästa möte med Elaine på Maps. Åh vad kul, jag gillar kartor. Jag får se hur man kan bädda in kartor och gatuvyer på sin egen blogg. Hm, fint men hur är det med ert API för mobilkartorna. Jag får svar senare av någon annan, via mejl. Jag sitter med fel person.

Elaine berättar att FN och andra hjälporganistationer använder Mapmaker för att kartlägga katastrofområden och sätta ut var olika hjälpstationer finns. Jag gillar Mapmaker. Många som uppdaterar kartorna via Mapmaker är privatpersoner. När en användare lagt till tillräckligt många bra saker på en karta kan användaren också få bli moderator. Smart. Hon berättar också att trafikkartorna uppdateras med hjälp av personer som tillåter Google att använda deras data när de har Locations på för att se hur snabbt telefonen rör på sig. Det är ett sätt att kunna tillhandahålla trafikinfo på småvägar där stora samarbetspartners inte har koll på läget.

Jag testar den nya Googlecampuscykeln.

Nästa möte är ett möte med Eric Obenzinger. Eric sitter på New Yorkkontoret och vi ska prata annonser i mobilen. Eric tror på personalisering av annonser, men blir det för riktat och för nära kan det bli fel. Om du t ex befinner dig i en stad eller ett visst område så kan det vara okej att få annonser från butikerna i det området. Får du en annons från caféet du står vid blir det läskigt. Eric berättar vidare att mobilanvändandet ändrats sedan Iphonen kom och att de har 50% fler sökningar från Iphone och Android än andra smartphones. Det totala antalet mobila sökningar har ökat med 30% det senaste kvartalet. Galet. Och jag har inte ens en Iphone. Fast jag har bidragit ganska flitigt till att öka den siffran ändå:)
Sökningarna i mobilen tenderar att vara längre än i datorn. Vi gissar på att man oftast är mer specifik i sin frågeställning eftersom man vill ha reda på den restaurangen i den staden och inte vill leta igenom en större mängd svar. Eric tror på den mobila annonsmarknaden men han tror inte på den fantastiska uppgång som många hoppas på. Han ser en stabil ökning men en marknad som måste hinna mogna under en längre tid.

Jag träffar Aaron Zamost från You Tube, också via videolänk eftersom han sitter i Palo Alto. Varje minut laddas det upp 20 timmar video och 100 år av video scannas av You Tube varje dag. Svindlande siffror.

På väg till nästa mötesrum frågar jag min guide Jordan om Google Wave. Jag har inte ens ett konto svarar han.

Google News är nästa på mitt program, vi hastar mellan möten eftersom de är en halvtimme eller en timme långa utan paus. Linda Nhem visar och berättar hur det funkar. Vi som nyhetsleverantör kan välja vad som är viktig och vad som inte behöver vara med. Om jag vill kan jag välja att inte vara med. Men varför frågar jag, då skulle vi ju tappa massa trafik. Vi hamnar i debatten om att betala för nyheterna på nätet och Rupert Murdoch som till viss del anklagar Google för det ekonomiska läget. Chris Gaither som kommit in i rummet och som jobbar med PR på News ser bekymrad ut och säger att de jobbar på att försöka hjälpa nyhetsindustrin, hur vet han inte. Microbetalningar kan vara ett sätt, annonsering ett annat, de funderar på fler. Newspaper Association of America har bett om hjälp. Inte bara Google utan den som vill och kan.

Sist på dagen träffar jag Sarah Tran från Analytics. Hon visar mig Intelligence, en ny feature i Analytics som håller på att rullas ut. Det är ett verktyg som håller reda på när det händer något exceptionellt på din sajt, tex att många fler dina användare helt plötsligt stutsar vidare eller att du har ett större antal nya användare än vanligt. Intelligence skickar mejl när något händer och du är inte beroende av att skapa egna rapporter.  Och så går vi igenom Insights for search igen. Jag älskar den tjänsten bara mer och mer. När jag kommer hem ska jag  hålla lunchföreläsningar varje vecka tills alla har förstått hur bra det är  och använder det frekvent, bara så ni vet.

Jag är lite vimmelkantig efter dagen på Google. Vad hände egentligen? Men jag skulle kunna tänka mig att stanna kvar i några dagar och lekt lite och ätit god mat. Hur som helst. Det är ett cool företag och de gör grymt mycket smarta saker. Don’t be evil. Hoppas de forsätter så och dinon håller sig lugn.

Imorgon ska jag hänga halva dagen på Google, här är mitt schema.
9:30-10:00am: Adam Lasnik, Google search
10:00 – 10:30am: Elaine Filadelfo, Google Maps/Earth
10:30 – 11:00am: Jordan Newman, Tour of campus
11:00 – 11:30: Eric Obenzinger, Mobile ads
11:30 – 12:00: Aaron Zamost, YouTube
12:00 – 12:30: Lunch
12:30-1:30: Linda Nhem, Google News
1:30-2:00: Sarah Tran, Google Ads (analytics, adwords, ect.)

Något speciellt jag ska fråga om tycker ni?

Allt började med att Sachin ville ha en tjänst där han enkelt kunde posta bilder, filmer, text och dokument mm och dela med sig av dessa till flera olika kanaler utan att behöva logga in till flera olika tjänster. Sachins tjänst skulle också vara så enkel att alla kan använda den och eftersom nästan alla kan mejla blev mejlen den naturliga utgångspunkten för tjänsten.
Ett mejl till Posterous och du har startat din blogg. Du mejlar in bilder, text, filmer, allt som du vill ha på din blogg och du kan enkelt svara på kommentarer via din mejl. Prenumererar du på någons posterousblogg eller posteroussajt kan du mejla in en kommentar. Vill du posta till Twitter, Facebook, Flickr mm så kopplar du på tjänsterna till ditt Posterouskonto och mejlar din post. Lätt som en plätt.

Sachin berättar att vissa twitterivrare dömt ut tjänsten eftersom mejl är på väg att försvinna. En liten ”gissning” från mig är att det tar ett tag innan mejlen försvinner, att Wave snart får en mejlkoppling och att det kommer gå bra för Posterous:)

Posterous ligger idag på 8 miljoner unika besökare i månaden och ökar med 30-40% varje månad. När jag frågar hur de marknadsför sig berättar de att det gör de inte. Men om/när en kändis kommer börja använda Posterous istället för t ex TwitPic så kommer användningen öka markant hos vanliga användare. Nästan all uppmärksamhet de fått fram tills idag är hos tekniktidningar och teknikbloggar.

Posterous räknar med att tjäna pengar på annonser och så småningom premiumkonton för företag med en rad olika tilläggstjänster. De planerar också att hjälpa användarna att köpa sitt eget domännamn och hjälpa dem att peka om sina posteroussajter till deras domän och få lite intäkter där ifrån också. Men allt detta verkar ligga en bit bort. Just nu verkar det mesta av deras arbetstid åt till att skala upp serverkapacitet för varje månad även om de finns i molnet.

Är Posterous början på den ultimata tjänsten som kopplar samman våra olika flöden och kanaler?

Sachin och Brett.

Mer läsning:
Tio tips för att få det mesta och bästa ur Posterous.
Posterous vs Tumblr.

Scribd är tjänsten där du kan ladda upp olika typer av dokument för att dela med dig eller sälja. Mike McGuinness som är vice VD på Scribd berättar att de är dokumentens You Tube, du kan hitta allt där. 10 000-tals dokument laddas upp och indexeras varje dag, allt från recept och rapporter till tidskrifter och böcker.

Mike berättar vidare att sajten har 45 miljoner unika besökare per månad. Idén till Scribd kommer från Trip Adler som ville dela med sig av sina uppsatser till sina vänner när han pluggade på universitet samtidigt som Trips pappa som är forskare ville visa intressanta dokument och rapporter utan att behöva få det publicerat i vetenskapliga tidskrifter.

Ett par fina saker med Scribd är att du kan prenumerera på din favorituppladdares dokument eller ett magasin du gillar. Du kan också bädda in dessa på din sajt eller blogg och ladda ner för att läsa dem på din favoritplattform. Och naturligtvis kommentera och dela med dig på Twitter och Facebook m fl.

Förutom att vi som nyhetsförmedlare kan använda Scribd för att enkelt visa olika dokument som ligger till grund för artiklar så kan outgivna författare bli sina egna förläggare men slippa tryckeriet. Papper på nätet helt enkelt. Fast lite mer socialt. Lite mer sökbart.

När jag ska lämna kontoret  ser jag deras matta som var fullt av hjulspår.

Här var orsaken:

42 anställda behöver uppmuntras och får tävla med diverse fordon eller åka en tur på linbanan som gick genom lokalen.

Vi får roa oss med att prova Scribd på våra sajter.

I San Francisco bor jag på Hotel des Arts i ett gröngraffat rum. Har lyckats dra på mig en fet flygplansförkylning och är därför avis på mannen som satt med munskydd under resan Newark-SFO. Men i flygplanskatalogen såg jag att man kan köpa en bärbar micro och ett fotsolarium så det finns hopp.

Idag ska jag ta en ny bild till blogghuvudet (inte för att det är något fel på maskiner och traktorer men…) och träffa Mike McGuinness på scribd.com, ni vet, pappersdokumentshantering på nätet med fantastiskt många användare.

Joakim Jardenberg

Anders Mildner

Sofia Mirjamsdotter

Den hårdaste nätanvändaren är en kvinna mellan 18 och 26 år. Fler kvinnor än män finns på Facebook, har egna bloggar och webbsajter. Nätet har blivit socialt.

”Über-fragmentisation” är det begrepp Salemkivi använder för att beskriva utvecklingen. Nischintressen kan levas ut. Finska tjejer (i exemplet Salmenkivis ýngre systrar) gillar ett – för de allra flesta – okänt japanskt band och följer dem noga.

Men hur ska medieföretagen göra alla glada? Nischgrupperna är oändliga. Salmenkivi klargjorde att han inte hade något säkert svar. Men han menar bland annat att mediehus är ett krav för framtiden och att vi ska hålla ögonen på Asien, det man gör där händer här om några år. Och mobilt internet växer kraftigt i vår del av världen nästa år.

Ledorden Salmenkivi pekar ut är Engagera, Lyssna, Prata och Lära för att mediehusen ska vara relevanta också i framtiden.

Nu kroknar datorn strax. Finns som sagt inga eluttag i närheten.

25 procent av Svd.se:s besökare kommer in till sajten via sökmotorer. Svd delar in sina besökare i strukturerade (följer sajtens upplägg) och spontana (de använder sajtens sök för att hitta vidare). 

Henriksson jämförde navigationsmenyn Svd har med den som läsarna skapar utifrån sina sök på sajten. ”Fra” och ”Beltran” och ”Coldplay” följt av ”Familj” och ”Sudoku” var topp fem förra veckan. Alla sökord går inte att sälja annonser till, men ett stort antal ur den omfattande lista Henriksson presenterade.

Schibsted-kusinen Sesam blev sökmotorvalet för Svd när man installerade Escenic som webbpubliceringssystem. Så här ser söksidan ut efter att ha sökt på ”London”. Kommersiella (som Sesam säljer) och redaktionella erbjudanden kopplade till sökordet. Sesam ger också möjlighet till listningar och recensionssök till exempel. Huvudmålet är nöjda användare och systematiskt arbete med sök ger trafikresultat. 

Sökordsannonseringen väntas kunna gå om bannerannonseringen 2010 och är redan värd en miljard kronor på den svenska marknaden. Men det kräver mycket alert säljarbete: Coldplay är aktuellt för annonsering i samband med en konsert i Stockholm men är dött veckan efter.

Tor Arne Fanghol, utvecklingsredaktör på norska Bergens Tidende, berättar i bambuser-filmen om tidningens arbete med lokala sajter. Han summerade sitt anförande med att konstatera att man gjort många fel och fått börja om från början med flera delar av projektet och att lokal bevakning har låg status på BT men att man tror på konceptet och tänker fortsätta. Nu kan man också erbjuda lokal annonsering till konkurrenskraftiga priser. Medverkan från läsarna har förororsakat intern diskussion och man har märkt läsarnas nyheter som ”Läsarbidrag” och utbildat ett hundratal läsare i grundläggande kunskap om att skriva, fota och publicera. 

Ingvar Näslund från Vk.se berättade om hur man inriktat sig på att göra bra lokala sajter för läsarna i första hand och först därefter börja vaska fram annonspengarna. Det finns olika tjänster och funktioner på deras lokala sajter men det är nyheter som är det allra viktigaste för att bygga den lokala närvaron och engagemanget underströk Näslund.

För VK blev de lokala sajterna en möjlighet att ta tillbaka mark som getts upp till lokala annonsblad sedan man för några år sedan lagt ner ett antal lokalredaktioner runtom i sitt vidsträckta bevakningsområde. Två personer och lite smart arbete var vad som krävdes. Och bland annat stenhård lansering i print.