Free från genusbojor?

27 juni, 2008 kl. 16:58 | Publicerat i Reboot10 | 2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Alla ”toppentalare” här är amerikanska gubbar. De flesta dåliga, narcissistiska talarna här är killar. Hur fri är framtiden online när den hegemonin ska definiera den?

En liten tröst(?) är väl att många lösningar med kommersiell utgångspunkt – snarare än teknisk/processinriktad som här på Reboot – riktas mot andra grupper än den västerländska mannen som dominerar här.

För säkerhets skull: Det här är inte en strikt representationsfråga – ”kvotering” efter kön eller etnicitet är långt ifrån hela lösningen, om ens en del av den. Människor är tack och lov redan friare än så från begränsningarna i ett kön, en folkgrupp eller sina sexuella preferenser: kulturtanten framför mig sitter och porrsurfar bdsm just nu.

/Gustav Svensson

Annonser

Ett steg framåt för mig – två steg bakåt för dig :)

27 juni, 2008 kl. 13:48 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

  Building the open web blev ett steg framåt i min förståelse av webbutvecklingen men att jag försöka referera David Recordons föreläsning skulle innebära flera steg bakåt för många av mina kollegor och drivna medarbetare som riskerar läsa det här inlägget.

Det handlade alltså rätt mycket om olika tekniker. Läs något annat 🙂 eller läs nedanstående med det i minnet och i medvetande om att jag utelämnat en del.

Sixapart är ett bloggföretag så de bryr sig mest om hur folk ska kunna uttrycka sig och hur olika tekniker kan samverka för att tjäna detta syfte. Men inte bara olika tekniska lösningar är viktiga utan också att datan inuti olika sajter och tjänster är öppen att se och använda.

Mängder av open source-lösningar har växt fram och 2007 blev ett år med stora förändringar. Det var till exempel året då man plötsligt kunde beställa en dator från Dell med något annat operativsystem än Windows. Det fanns inte på kartan för bara fem år sen.
Mängder av tjänster översvämmade sajterna, man kunde dela med sig av det man ville i ett oräkneligt antal tjänster vars symboler började trängas på sajterna. Apparaterna vi använder knöts också ihop; Mobilen med TV:n till exempel eller att du kunde spela Doom på flyget med någon tre säten bakom dig.

Några utgångspunkter för David Recordon i hans arbete på Sixapart:
-Människor vill dela information.
Man behöver inte fundera på hur Blogger är byggt jämfört med WordPress. Det bara funkar. Men vi vill också vara privata. Vi vill inte lösningar som hämningslöst bjuder in allt och alla till allt om oss. En växande standard för detta benämns ”Oauth – Your valet key for the web” .
– Människor vill kommunicera.
Det pågick ett ”IM Wars”. Aol, Microsoft, Yahoo hade instant messaging-lösningar som inte kunde prata med varandra. Men Jabber/xmpp knyter ihop dem och företagen följer efter. För bara några år sedan var det otänkbart.

– Sajter/tjänster behöver veta vem du är.
OpenID ordnar det och hittar andra tjänster där du är registrerad. – Sajter/tjänster vill veta vem man känner Google friendfinder eller Plaxo hjälper till med det och och Google friendconnect kan knyta ihop människor.
– Sajter/tjänster kan berätta för andra vad du gör eller var du är.
Twitter, Facebook, Plaxo, Fire Eagle är exempel på det.

Facebook är ännu inte med på tåget men Recordon hoppas Facebook-ledningen inser att folk på Facebook vill kommunicera med människor utanför Facebook.    

Relationer, online

27 juni, 2008 kl. 12:34 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , , ,

Fragmentariskt men s snack om Relationer, 2.0. I Dygnet Runt TV:s paneldiskussioner har temat dykt upp flera gånger, säkert för att det så lätt berör. Utöver personliga erfarenhet och privata funderingar sprang jag dit med BRIS-rapporten färskt i minnet.

Efter en kort historisk genomgång, privat distanskommunikation har ju trots allt funnits ett tag, sköt diskussion av åt alla möjliga håll. Ett försök till sammanfattning:

Vår generation, den i brytpunkten mellan liv låsta i irl-mode och liv online, kommer vara den mest uppfuckade. Vi har inte alls samma känsla och och ömsesidiga förståelse kring vad som är privat och vad som är webpublikt t ex. Kidsen idag har ofta mycket bättre koll på det.

De två största riskerna/bristerna vi kunde identifiera med de nya förutsättningarna för relationer, nu när de ofta vårdas online är:

1) Dokumentation. Precis som i mer offentlig kommunikation är det svårt att överskåda det material som berör en själv, och att (samtidigt) begränsa vad andra får tillgång till.

2) Gränsen mellan intimt och offentligt. Samma kluriga skillnad som mellan integritet och offentlighet på den strikt individuella nivån.

/Gustav Svensson

Alla är (taggnings)experter

27 juni, 2008 kl. 11:23 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Var och är expert på något och kan bidra med att tagga upp information som gör det lätt för fler att hitta. ”Every tag is sacred” säger föredragshållaren Thomas Vander Wal
 http://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Vander_Wal och travesterar Monty Python.

Han anknyter till Jerry Michalskis budskap i föregående föredrag. Människor hjälper till att förfina och kategorisera informationen och gör den lättare att hitta framhåller Vander Wal och visar sin bild över hur flöden och kontakter hänger ihop i det han myntat som ett begrepp: ”Folksonomy”.

Han visar också konkret hur människors taggande bildar bäckar, åar och hela sjöar av taggar över olika företeelser, ämnen eller personer: Tagglistan över Britney Spears exmake är minst sagt omfattande.

 

Konsekvenserna av ”fritt” och ”gratis”

27 juni, 2008 kl. 10:51 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , ,

Kommer in sent på Jerry Michalskis http://www.socialtext.com/about/boardmembers/jerry-michalski från http://www.sociate.com föreläsning ”Thinking through free”.
Du kan dock se och höra Michalskis föreläsning på
http://businessbydesign.lidne.com/index.php/businessdesign/blog/reboot_live

Han berättar om hur ”free” påverkar affärsmodeller, undervisning, innovationer, samhället, ja det mesta i vår omgivning och påminner om att människor från att tidigare ha betraktats som en fruktad ”mobb” nu är ”intellgent crowds” som schysst behandlade är en motor i all utveckling.

Flödet av idéer, människor och möjligheten att knyta ihop kunskaper och erfarenheter påverkar till exempel strategier för företag. Glöm strategier. Lyssna noga och genomför perfekt.

En smitares försvarstal

26 juni, 2008 kl. 19:29 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

Freeloader-snacket gick jag på efter rekommendation, men väl på plats förstod jag att det passade mig rätt bra. Sedan barnsben har jag smitit in på ställen och tjuvåkt rätt mycket i tron att jag bidragit till systemet i ett större perspektiv. Enligt Brian Suda är det precis det jag gjort.

Vanligtvis ser man tjuvåkare på system som något dåligt. Brian menar att de i många fall är fullkomligt nödvändiga för att systemen ska fungera.

Brian tog upp ett antal exempel på sidor som tjänar på freeloaders. Exemplen var rätt givna och värdena som freeloaders bidrar kan sammanfattas så här:

  • Trafik. Färre superaktiva skulle säkert vilja skriva på Wikipedia om inte passiva användare – freeloaders som varken bidrar med innehåll eller pengar – läste vad de skrev. För mer kommersiella sidor är väl den direkta vinsten av trafik annonsintäkter.
  • Antal registrerade användare. Det är inte för inte som den här parametern värderas så högt vid uppköp (en överslagsräkning uppskattade att Skype fick 50 dollar för varje reggad användare, även de som aldrig har och aldrig kommer bränna ett öre på Skypesamtal.) Det kallas Metcalfes lag.
  • Marknadsföring. Inte nog med att användare ”skröt” med att de laddat ner Radioheads In Rainbow gratis och därmed bidrog med bästa peer-to-peer-reklamen. Gratistilltaget gav massa publicitet också. De tjänade en del stålar med.
  • Brukargenererat material. Även om man smiter från monetär ersättning kan man bidra med material som i sin tur ökar värdet på systemet, driver trafik och inspirerar till aktivt deltagande hos andra.
  • Förändrade beteenden. Även den sniknaste gratisätare kan gilla ett smakprov tillräckligt mycket för att vilja betala för mera. Till slut.

Skräckexemplet var Hotmail och en del andra siter som raderar användarkonton efter en viss tids inaktivitet (eller utebliven betalning). Det är, enligt Brian, nästan alltid en genväg till förlustaffärer.

/Gustav Svensson

Andra om Reboot

26 juni, 2008 kl. 18:38 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/06/26/arets-konferans-snackis/

http://mindpark.se/2008/06/26/farsi-fjarde-storsta-spraket-i-bloggosfaren/

http://mindpark.se/2008/06/26/howard-rheingold-om-deltagande-medier-pa-reboot/

http://mindpark.se/2008/06/26/andy-budd-vill-att-det-ska-vara-roligt/

http://bisonblog.blogs.com/blog/2008/06/live-frn-rebo-1.html

http://www.lidne.com/index.php/businessdesign/blog/reboot_live/

http://www.wpr.se/2008/06/reboot-arets-tema-free/

Företagen atomiseras

26 juni, 2008 kl. 18:13 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , , ,

”BEING FREE WITHIN ORGANIZATIONAL STRUCTURES”. Hmm, kan det passet vara relevant för en affärsområdeschef på Sydsvenskan? Pjae, kanske det. Låt höra!

Robert Slagter http://www.reboot.dk/person-1933-en.html  ska ge oss lite av sina erfarenheter från att ha arbetat i stora organisationer. 

Vad är frihet på jobbet?

– Jobba var och när du vill men framförallt på det sätt du själva avgör.

– Välja ämnen som passar med dina intressen eller passioner.

– Välja verktyg som fungerar bäst för dig.

– Sätta dina egna mål.

– Bestämma över din egen fortbildning.

Frihet har ett pris. Det kräver mer ansvar, mindre struktur, mindre förutsägbarhet och fler egna initiativ.

Vilka hinder finns? Var kommer de ifrån? Hur hantera dem?

Jag själv, omgivningen, organisation, teknik, arbetets innehåll sätter upp hindren. (Steve Jobs organiserar kärnan i utvecklingsarbetet på Apple i små tighta grupper som får jobba som de önskar utan att störas av företagets omgivande byråkrati, av de hinder som förekommer. Detta enligt boken ”Inside Steve´s Brain” av Leander Kahney.)

Robert Slagter bjuder in publiken att delta. En deltagare konstaterar att frihet utan förväntningar på vad man ska åstadkomma i sitt arbete kan bli destruktivt. En annan deltagare framhåller att det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse så man får bana sin egen väg. Bara man uppnår de resultat som förväntas för företaget. En tredje deltagare påpekar att du inte bara ska uppnå resultat utan också ta ansvar för dig själv. För att du ska orka måste du ha egen frihet förutom friheten att jobba som du vill. En fjärde deltagare ifrågasätter om allt vi arbetar med egentligen spelar någon roll, läser någon alla dokument som produceras?

Barn bygger kojor utan ledare. Vi ordnar en grillfest utan svårigheter. Men på jobbet krävs hela tiden regler och styrning. Skolan skapar detta maskinbeteende menar en femte deltagare. En sjätte deltagare berättar om erfarenheter från att ha delat in ett företag i små grupper utan ledare. Alla klarade inte det. Man fick mixa mellan grupper där folk ville och kunde arbeta i grupper utan chefer och grupper där mer styrning och struktur krävdes. Ett annat exempel är ett konferensexperiment Reboot gjorde där man hade en inledningstalare och en avslutningstalare och tomt schema däremellan. Kaos blev resultatet. Svårigheten med att lyckas är att skapa en dialog, att boka och fixa allt är inte det svåra. 

En deltagare frågar hur många i rummet som jobbar utan chef: 3-4 händer i luften av 30 pers. Organisationer atomiseras menar denne deltagare.

Robert Slagter säger att vi går från central styrning till en decentraliserad styrning där du får din kunskap från dina nätverk. Ledarens roll och betydelse minskar – och det egna ansvaret ökar, tänker jag 🙂

 

 

Ankor till folket

26 juni, 2008 kl. 16:56 | Publicerat i Reboot10 | Lämna en kommentar
Etiketter: , , , , ,

”Throw ducks! That´s the point!” skriker Eric Reiss ( http://www.e-reiss.com/About%20us/About%20Eric%20Reiss.aspx ) och gör just det. Slänger små ankor över publiken som girigt tar emot. Eric Reiss ska prata e-services. Amerikaner är inte sällan drivna talare och Reiss är inget undantag. Han jobbar på http://www.fatdux.com som skapar innovativa interaktiva produkter. Och som formulerat Dogma-regler för användarupplevelse på webbplatser http://www.fatdux.com/how/our-web-dogma.html

Varför ska vi bry oss särskilt om e-services? Jo, vi tillämpar ofta gammal teknik på nya teknologier. Bloggandet är gammalt sätt att skriva i en ny teknisk form bara. Och bolag som försöker skapa service i nya kommunikationsformer gör det inte som man måste. E-services ställer högre krav på användarupplevelsen än tidigare eftersom konkurrenten/alternativet bara är ett klick bort. 

Allt från sopbolag till flygbolag utlovar extremt god service noterar Reiss. British Airways till exempel. I luften, på marken, i korrespondens via epost och på sin sajt har BA kontakt med sina kunder. Inte på något område tycker Reiss BA lever upp till sina kundlöften.

De slarvar bort bagage på 11 av 12 flygresor. Reiss tar kort på sitt bagage innan han lämnar det i BA:s vård. Sen visar han bilden före och efter: En duktigt mosad väska.

Tre mail med samma innehåll inom loppet av några dagar om ändrad terminal på Heathrow för flyg från Alger tar han som ett annat exempel. Han har inget att göra med Alger i sitt resande.

Inte heller på nätet visar BA någon service: Mac accepterar de inte och liknande hinder radas upp. Kunden är ett problem, kunden skapar problem för företaget.

Jan Carlzons bok i engelsk översättning visas upp som exempel på ett annat flygbolag som ville skapa en annan attityd till kunderna. (Host, host…)

Reiss konkluderar vad tjänsten/produkten service är:

– Service uppstår i det ögonblick man upplever tjänsten.

-Upplevelsen är tjänsten.

– Service kan inte produceras centralt.

– Service kan inte demonstreras.

– Den kan inte skickas vidare.

– Om servicen är dålig kan den inte återkallas.

– Den måste kvalitetssäkras innan själva ”produkten” uppstår.

– Det handlar om interaktion mellan köpare och säljare.

– Förväntningar på tjänsten är direkt knutna till graden av tillfredsställelse.

– Ju fler personer man möter desto större risk att servicen vid något tillfälle upplevs brista.

Förväntningarna på just ett flygbolag är följande enligt en undersökning:

– Visa att ni bryr er och tar väl hand om oss.

– Visa spontaitet – Personalen förväntas tänka själv och inte leverera standardsvar eller tiga.

– Lös problem

– Reparera misstag – Företaget måste anstränga sig för att ordna upp misstag företaget begått.

– Starta och landa i tid.

Och några förväntningar på klädaffärer:

– Var duktig – prata inte om att ni är duktiga.

– Ansträng er lite extra.

– Stör mig inte när jag handlar

– Jag vet vad jag vill ha, hjälp mig hitta det.

– Jag ställer raka frågor och vill ha raka svar, inte statistik

– Tala om vad du ska göra innan du försvinner efter att ha tagit mått eller fått någon förfrågan.

Nu är det Ebay.com upp till stekning av Reiss när han ska berätta om problemen med att fixa nytt lösenord när han glömt det gamla. Wine.com kölhalas för sitt sätt att kleta sig på den som bara fått en flaska vin skickad till sig via Wine.com från en kompis. Och för sin usla sajt där det är svårt att hitta och göra urval och fullt med diverse trösklar. Dessutom är det dyrt. För särskilt tillägg kan man få sitt vin inom ”seven business days” till exempel. Alla skrattar gott.

Vi måste se till att ställa krav på servicen. Vi måste se till att skapa underbara saker. Det är vårt jobb avslutar Reiss.

Kollektivist, javisst!

26 juni, 2008 kl. 16:40 | Publicerat i Reboot10 | 1 kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

De flesta av våra mest betydande livsögonblick är tillsammans med andra människor, så varför designas så mycket för individer idag?

Vettig fråga från Martin Ludvigsen som talade om Design for the collective user’s experience med många exempel i mindre digitala gränssnitt.

Ett kul exempel kom från Rom. Den staden präglas enligt Martin av hyperprofessionaliserad turism, vilket gör att så gott som allt kontakt med romare blir via plånboken.

Lösningen? Ett projekt där turisterna fick T-shirts med karta upptryckta på ryggen som bärarna inte kan se, istället får de fråga andra om hjälp och kommer på så sätt i kontakt med andra.

Nu jobbar Martin med en digital lösning för idrottsevenemang. Jag ska försöka leta upp honom och fråga honom mer om det och Glubbin – mobillösningen för klubbkids.

/Gustav Svensson

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.